Livstecken!
Jag har egentligen mycket att dela med mig av, det har varit 6-månaderskontroll, djurparksbesök, stugmys, påsklov och annat skoj men jag har bara inte tagit mig tid att sätta mig ner och skriva! Jag lovar att återkomma snart med lite mer text och bilder.
Senaste dagarna har varit ganska jobbiga här hemma, lill-Morran har inte mått så bra. Det började med ett kruppanfall i lördags natt och vi fick sätta oss i bilen för att åka till barnakuten kl tre på natten. Som tur var hade vi nattgäster (tack M och Z) så både jag och Stoffe kunde åka iväg med Morris. Väl framme på akuten var han mycket bättre och efter träff med sköterskor och läkare fick vi åka hem igen med medicin utskriven.
Efter sjukhusturen blev Morris rejält förkyld och hostig men vi reagerade inte så mycket på det, Max har varit förkyld och hostig så det var snarare väntat att det skulle komma något. I tisdags tyckte jag dock att han lät ganska eländig så jag ringde vårdcentralen och när sköterskan där hörde honom andas genom luren fick vi rådet att åka till barnakuten för hon tyckte att det lät som att han behövde få lite hjälp. Det var bara att packa in oss i bilen och åka. Som tur var hade vi faster Josefin på besök och hon var söt och tog hand om Moa och Max under tiden, det är lovely att ha hjälpsamma och fina människor omkring sig!
Väl framme konstaterades det att Morris behövde lite hjälp med andningen för han var tät i luftvägarna. Han fick andas in ett par olika sorters medicin och dricka upplösta kortisontabletter och sen fick vi åka hem igen, nu med en ny sorts medicin och rådet att vi skulle komma tillbaka om han inte blev bättre.
I onsdags vid lunch tyckte jag att han lät lika illa igen så jag gjorde några tappra försök att komma i kontakt med barnakuten via telefon men upptäckte snart att det var omöjligt. Det jag lyckades med var att komma till en telefonsvarare där man kunde boka en telefontid, det är väl inte riktigt därför man söker akut eller?!? Jag bestämde mig för att åka in med honom igen så vi packade ännu en gång in oss i bilen och åkte. Moa och Max lämnade jag hos en dagiskompis, återigen härligt med fina människor i sin närhet! Det blev många och lååånga timmar på akuten den här dagen. Det hände inte mycket alls för vår del, vi satt mest i ett rum och väntade och väntade och väntade.... Jag förstod på sköterskan att det hade hänt något som uppehöll läkaren och självklart förstår jag att det säkerligen var något mer akut än vad det var för vår del och jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var oss det gällde. Nåja, till slut kom en doktor till oss också och vi fick ny medicin utskriven och blev rekommenderade ett återbesök dagen efter. På kvällen när Morris lagt sig lät det väldigt mycket om honom och det märktes att han hade det jobbigt men sen när han vaknade på natten och ville ha mat var han helt lugn och andades precis som vanligt.
När torsdagsmorgonen kom var han dock inte lika bra. Det kändes skönt att vi hade tid för ett återbesök redan så jag slapp ta ställning till hur vi skulle göra. Efter att vi lämnat Moa och Max på dagis åkte vi till sjukhuset och blev mycket väl omhändertagna! Morran syresatte sig lite dåligt och hade det riktigt jobbigt med andningen så han fick medicin ett par gånger men det ville inte ge med sig riktigt. Läkaren ville dock inte ge honom för mycket medicin så hon ordinerade oss en promenad och att vi skulle komma tillbaka en och en halv timme senare. Det gjorde vi och då lät det bättre. Vi fick åka hem med ytterligare en medicin utskriven (som tur är kunde vi skippa några av de tidigare medicinerna så det är "bara" två olika sorter vi behöver använda). Det blev några timmar på sjukhuset även denna dag och Moster fick rycka in och hämta Moa och Max på dagis. Jag tror inte de kunde blivit gladare, dels att bli hämtade av Moster och sen dessutom att de fick komma till Linden :), härligt! Tack för hjälpen söta syster!
Idag har vi varit hemma och tagit det lugnt största delen av dagen, Morris har haft det lite lättare med andningen tycker jag det verkar som men han har varit väldigt ledsen och det är inte likt honom. Ikväll tyckte vi dock oss skymta vår vanliga lille Morris och jag hoppas att det håller i sig för jag tycker gott att han kan få bli frisk nu.
Ojdå, det här blev längre än jag hade tänkt mig... Nu ska jag gå och ge Morris en dos medicin innan jag ska sova. Sen är det dags för medicin igen om tre timmar. Det känns nästan som när Moa och Max var nyfödda och vi ställde klockan för att gå upp och mata var tredje timme :). Bara medicinen hjälper så kan jag gå upp hur ofta som helst!
Tack igen för all hjälp vi har fått de här dagarna, det är guld värt!
Sov så gott! I morgon ska jag försöka få in lite bilder här också!
Kram!
Brännskador!
Kram på er!
Kolla in...
På tal om Toker...
Visst finns det likheter oss "Tokrar" emellan?!
Helgen som gått har varit fantastisk! Vädret har varit perfekt och vi har bara varit tillsammans hela familjen och fixat och donat här hemma. Vi har varit ute mest hela tiden och det har varit så skönt! Det har både premiärgrillats och premiärtorkats tvätt utomhus och nu hoppas vi på många fler sådana här härliga dagar framöver. Även idag har det varit kanonväder här och Moa och Max hann inte mycket mer än hem från dagis och äta upp lunchen innan de gav sig ut i trädgården för att leka.
Jag blev portad från lekstugan idag för Moa och Max höll på med en
överraskning. Senare kom det fram att överraskningen var att de
skulle städa lekstugan men det blev inte så mycket med det....
Igår kväll hade vi en mindre rolig kväll här hemma. Läggningarna av Moa och Max kan vara lite jobbiga ibland och igår var det en sådan kväll. Ofta när de har gått och lagt sig så kommer de på att de är törstiga (verkligen jättetörstiga för när man kommer med vatten till dem dricker de säkert en hel klunk...) så vi har börjat fråga när vi säger godnatt om det är någon av dem som vill ha vatten. Igår fick Moa för sig att hon skulle ha is i sitt vatten men det fick hon inte för oss. Då skulle hon plötsligt inte ha något alls och vi frågade flera gånger och sa att om hon skulle dricka så fick hon göra det nu. Men hon skulle absolut inte dricka om hon inte fick is i sitt vatten så det blev alltså inget. Efter massor av gråt och tandagnissel var hon så törstig så hon inte skulle kunna sova på heeela natten men då kände jag bara att det enda rätta var att hålla fast vid det vi hade sagt från början. Hon hade sin chans att dricka vatten men tramsade bort den. Det låter hur fjantigt som helst när jag skriver det här men en så liten sak kan leda till att vi springer ut och in på deras rum 20 gånger per kväll och jag känner att det får vara nog nu! Det hela slutade med en ledsen (och jättetörstig ;)) Moa, en ledsen mamma och en Max som fick somna i mammas säng för att han inte orkade höra på Moas gnäll (det gäller att ta alla chanser som ges..). Moa somnade så klart även utan vatten men det är så tråkigt när dagen slutar på det viset. Jag antar att det är hennes sätt att testa oss och jag hoppas att vi gör rätt, det är inte alltid så lätt att veta. Idag när en tjej från Norra Skåne var här (det kommer nog en artikel om Moa och Max i tidningen på torsdag) berättade både Moa och Max om det här och då kände jag mig som en hemsk mamma :). Återigen, det låter fjantigt när jag skriver det här men det är viktigt för mig att läggningarna blir lugnare och mysigare och då tror jag att vi måste börja sätta tydligare gränser för vad som är ok och inte ok.
Ikväll tror jag att vi har två pysar som somnar utan större problem, dels har de varit på dagis för första dagen på två veckor och dels så har de varit ute i friska luften i princip hela dagen.
Ha en skön kväll!
Kram!
Smak och bak!
Vi började med gröt och det gick över förväntan. Han öppnade munnen när skeden närmade sig och det mesta av det han fick in i munnen kom ner i magen. När vi testat gröt en dryg vecka var det dags att introducera potatis och palsternacka. Det. Var. Inte. Gott. Stackaren klöktes så han höll på att vända ut och in på sig själv men vi (eller kanske snarare han) har kämpat på. Idag var det femte dagen med samma smak och jag tycker mig nog se en liten förändring när det gäller smakandet, det klöks inte fullt lika mycket nu. Han har dock kommit på kniptekniken nu, dvs att knipa ihop munnen när skeden närmar sig. De som känner Morris vet att han annars har munnen öppen i princip hela tiden men inte när det vankas potatis och palsternacka inte! När vattenflaskan kommer nära öppnar han dock munnen :). Nåja, att han inte ska lära sig att äta är jag inte speciellt orolig för, det kommer när det kommer!
Serveras det någon mat på detta stället eller?
Här har han lyckats få tag i vattenflaskan, lite knivigare att få
in den i munnen bara...
Vår alldeles egna lille Toker!
Max och Moa poserar i vårens dagisjackor!
Full koncentration vid chokladbollsbakandet nyss!
Kram!
Äntligen fredag!
Planeringskalendern för helgen är helt tom och det känns så skönt! Vi hoppas att den utlovade solen kommer så att vi kan njuta av den samtidigt som vi vårfixar lite i trädgården.
Snackeprinsen har det skönt i mammas och pappas säng!
En busbild från Sälen!
Ha en riktigt skön fredag och akta så att ni inte blåser iväg!
Kram!
Tand nummer två!
Det var bara det :)!
Kram!
Morris 6 månader!
Han har haft en tand på gång länge och jag trodde för sisådär en tre veckor sen att den skulle bryta igenom när som helst men den har varit seg. Idag, på 6-månadersdagen, kände jag för första gången det vassa lilla risgrynet så nu har det hänt! Det blir lätt att komma ihåg - första tanden på 6-månadersdagen :)!
Sedan hemkomsten från Sälen har vi mest tagit det lugnt här hemma, försöker kurera oss så mycket vi bara kan och sakta men säkert går det framåt tycker jag. Barnen börjar återfå aptiten och det är så skönt att se! Själv går jag runt och mår sisådär men har det inte blivit något av det än så länge så kan det gott vara så tycker jag. Tyvärr verkar det dock som hela gänget som vi var iväg tillsammans med har blivit sjuka... Det är någon enstaka som har klarat sig men inte många. Inkubationstiden verkar vara märkligt lång så jag ska kanske inte känna mig säker än...
Moa och Max leker för fullt här hemma och jag får mig några goa skratt varje dag. Igår till exempel, då kom Moa gåendes med ett foto på mormor, ett gammalt foto ska tilläggas där mormor hade ganska mycket längre hår än vad hon har nu. Moa kom fram till mig och sa "titta här vad jag hittade!". Vi fnissade lite åt det och när hon gick iväg hörde jag henne skratta för sig själv och säga "det är det där roliga kortet när mormor har peruken på sig!".
Jag lyckades också stå obermärkt och lyssna till Max lek en stund igår. Han låg på golvet och det lät ungefär så här: "Hej kompis, hur är läget kompis? Är det bra? Är det du Patrick? Detta är Svampbob Fyrkant!". Tänk er det med Max sätt att prata och dessutom en lite tillsvängd dialekt eftersom det var på lek :).
Ha en skön kväll alla fina!
Kram!
Sälen!
Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig, det har vi verkligen fått känna på när vi åkte till Sälen för en veckas skidsemester. Vi begav oss iväg förra lördagen och körde då till Skövde. Där gjorde vi en mellanlandning och åt middag hos goda vänner och sov på hotell. På söndagen tog vi det lugnt, Stoffe badade med Moa och Max i poolen på hotellet innan vi styrde kosan vidare mot Sälen. Bilresan gick hur bra som helst och barnen var superduktiga trots många timmar i bilen.
Väl framme i Sälen installerade vi oss i den stoooora stugan (tanken var att fler skulle kommit upp på söndagen men det blev försenat pga sjuka barn) och hade det hur mysigt som helst. Vi hyrde skidor till barnen, handlade lite mat och tog det bara lugnt första kvällen. På måndagen var det dags för första skidskoledagen för Moa och Max och vi var nog lite spända allihop. Vi knatade iväg och Moa och Max fick på sig pjäxor och skidor och stod och gled lite framåt och bakåt innan skidläraren kom och tog hand om dem. Sen var det fotograferingsdags innan de gav sig av mot knappliften för att åka upp en bit i backen (ja, mitt hjärta dunkade några extra slag och jag erkänner att jag tänkte att det här kommer de aldrig att klara). Moa åkte iväg med liften utan problem och Max gjorde ett tappert försök även han men det gick mindre bra. Han ramlade ett antal gånger men han gav inte upp och till sist åkte han också knapplift som om han aldrig hade gjort något annat. Sen tog de sig ner på ett eller annat sätt men de orkade inte speciellt länge första dagen så de avslutade med lite lek i stället.
Efter skidskolan gick vi hem och fixade lite lunch och sen gick vi ut i det underbara vädret igen för att se oss runt lite. Vi hittade en mysig våffelstuga och satte oss i solen och åt smarriga våfflor, så härligt med semester!
Tisdagen började med att Max vaknade och sa att han mådde illa i magen och det var starten på en vecka fylld av illamående kan man väl säga. Max hann inte vara vaken speciellt länge innan han blev riktigt dålig sedan sprang han mellan toan och soffan resten av dagen och mellan toan och sängen hela natten. På torsdags eftermiddagen blev även Moa dålig och resten av den dagen och natten såg likadan ut som Max första sjukdag gjorde. På lördags morgonen hade Morris feber och var kass i magen och då gav vi upp och bestämde oss för att köra hem en dag tidigare än beräknat. Det var en himla tur det för vi hann inte mycket mer än hem förrän Stoffe också blev dålig. Trots att Moa var långt ifrån kry när vi körde hem så gick bilresan väldigt bra. Barnen var fantastiskt duktiga hela vägen! Morris tjurade ihop när vi kom till Markaryd men efter lite skönsång från mig (!) somnade han om igen och sov gott tills vi parkerade hemma. Jag kan säga att det var längesen som det var så skönt att komma hem som det var då!
Hursomhelst så hann barnen med några dagar i skidskolan och Moa, som bara missade sista dagen, blev en riktig baddare på att åka skidor. Hennes min när hon klarat av att åka ner för hela långa backen själv och dessutom åkte tunnel genom Bolibompadraken som stod längst ner i backen var bara helt obetalbar! Hon var så stolt och glad och log så att man såg alla hennes tänder. Den ögonblicksbilden har jag sparat färskt i minnet och jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på den! Vi hann i alla fall märka att barnen tyckte att det var kul att åka skidor så vi kommer säkerligen att ge det en ny chans nästa år. Frågan är om någon vågar följa med oss då...
Nåja, trots sjukorna så vågade sig de andra som vi skulle semestra med upp till Sälen och vi hade trots allt en ganska mysig vecka i alla fall. Visst hade vi kunnat ha det massor av mycket bättre men vi fick njuta lite i alla fall. Det känns dock inte som vi har vilat upp oss direkt så det får vi försöka göra nu när vi är hemma igen. Moa och Max verkar vara pigga och krya igen och Stoffe är också på bättringsvägen. Morris är fortfarande lite risig i magen men han har aptit och är lika go och glad som vanligt så jag är inte så orolig för honom just nu i alla fall. Bara han inte blir lika dålig som Moa och Max var för tre sådana dygn till vill jag inte vara med om!
Här kommer lite bilder från de bra dagarna vi hade :)!
Finingarna delade säng på hotellet i Skövde!
Redo för första dagen på skidskolan!
Härligt med snöhögar att klättra i!
Våffelfika i solen!
Tittut!
Dags att testa pulkan!
Stoffe grävde en grop som Moa och Max passade perfekt i ;)!
Max ville gärna vara uppe med de stora barnen och det slutade
så här - sovandes på Arvids axel <3!
Här kommer Moa i full fräs!
Här ser ni Bolibompadraken som Moa kommer åkandes mot. 
Här har lillhönan blivit dålig och är inte riktigt lika munter som innan...
Hemma igen, ganska härligt med barmark och sol faktiskt!
Morris njöt också av det härliga vädret.
Avslutar med en dagsfärsk bild på Morris när han leker i babygymet.
Nu känner jag hur sängen kallar på mig och det är nog bäst att lyda och försöka ta igen lite förlorad sömn. Jag hoppas att det syns på bilderna att vi hade det lite mysigt också så det inte verkar som att det bara var sjuka och tråkigt. Även om det är det första man tänker på så här nära inpå så tror jag att det blir ett mysigt minne ändå lite längre fram i tiden. Förhoppningsvis var detta bara den första skidsemester vi gjorde tillsammans och inte den sista :).
Kram!
