pillanopuh

I förra inlägget skrev jag ju att Morris är vår egen lille Toker, en väldigt söt liten Toker om jag får säga det själv. Jag blir så glad av bilden! Min farmor brukar säga att när hon känner sig ledsen så går hon ner i källaren och tittar på ett foto på mig som hon har där, det är ett foto från när jag var 6 månader gammal, alltså precis i samma ålder som Morris är nu. Likheten är ganska stor, kolla här:


Visst finns det likheter oss "Tokrar" emellan?!

Helgen som gått har varit fantastisk! Vädret har varit perfekt och vi har bara varit tillsammans hela familjen och fixat och donat här hemma. Vi har varit ute mest hela tiden och det har varit så skönt! Det har både premiärgrillats och premiärtorkats tvätt utomhus och nu hoppas vi på många fler sådana här härliga dagar framöver. Även idag har det varit kanonväder här och Moa och Max hann inte mycket mer än hem från dagis och äta upp lunchen innan de gav sig ut i trädgården för att leka.


Jag blev portad från lekstugan idag för Moa och Max höll på med en
överraskning. Senare kom det fram att överraskningen var att de
skulle städa lekstugan men det blev inte så mycket med det....

Igår kväll hade vi en mindre rolig kväll här hemma. Läggningarna av Moa och Max kan vara lite jobbiga ibland och igår var det en sådan kväll. Ofta när de har gått och lagt sig så kommer de på att de är törstiga (verkligen jättetörstiga för när man kommer med vatten till dem dricker de säkert en hel klunk...) så vi har börjat fråga när vi säger godnatt om det är någon av dem som vill ha vatten. Igår fick Moa för sig att hon skulle ha is i sitt vatten men det fick hon inte för oss. Då skulle hon plötsligt inte ha något alls och vi frågade flera gånger och sa att om hon skulle dricka så fick hon göra det nu. Men hon skulle absolut inte dricka om hon inte fick is i sitt vatten så det blev alltså inget. Efter massor av gråt och tandagnissel var hon så törstig så hon inte skulle kunna sova på heeela natten men då kände jag bara att det enda rätta var att hålla fast vid det vi hade sagt från början. Hon hade sin chans att dricka vatten men tramsade bort den. Det låter hur fjantigt som helst när jag skriver det här men en så liten sak kan leda till att vi springer ut och in på deras rum 20 gånger per kväll och jag känner att det får vara nog nu! Det hela slutade med en ledsen (och jättetörstig ;)) Moa, en ledsen mamma och en Max som fick somna i mammas säng för att han inte orkade höra på Moas gnäll (det gäller att ta alla chanser som ges..). Moa somnade så klart även utan vatten men det är så tråkigt när dagen slutar på det viset. Jag antar att det är hennes sätt att testa oss och jag hoppas att vi gör rätt, det är inte alltid så lätt att veta. Idag när en tjej från Norra Skåne var här (det kommer nog en artikel om Moa och Max i tidningen på torsdag) berättade både Moa och Max om det här och då kände jag mig som en hemsk mamma :). Återigen, det låter fjantigt när jag skriver det här men det är viktigt för mig att läggningarna blir lugnare och mysigare och då tror jag att vi måste börja sätta tydligare gränser för vad som är ok och inte ok.

Ikväll tror jag att vi har två pysar som somnar utan större problem, dels har de varit på dagis för första dagen på två veckor och dels så har de varit ute i friska luften i princip hela dagen.

Ha en skön kväll!

Kram!