pillanopuh

Ojdå vad det var tyst här!

Jag har egentligen mycket att dela med mig av, det har varit 6-månaderskontroll, djurparksbesök, stugmys, påsklov och annat skoj men jag har bara inte tagit mig tid att sätta mig ner och skriva! Jag lovar att återkomma snart med lite mer text och bilder.

Senaste dagarna har varit ganska jobbiga här hemma, lill-Morran har inte mått så bra. Det började med ett kruppanfall i lördags natt och vi fick sätta oss i bilen för att åka till barnakuten kl tre på natten. Som tur var hade vi nattgäster (tack M och Z) så både jag och Stoffe kunde åka iväg med Morris. Väl framme på akuten var han mycket bättre och efter träff med sköterskor och läkare fick vi åka hem igen med medicin utskriven.

Efter sjukhusturen blev Morris rejält förkyld och hostig men vi reagerade inte så mycket på det, Max har varit förkyld och hostig så det var snarare väntat att det skulle komma något. I tisdags tyckte jag dock att han lät ganska eländig så jag ringde vårdcentralen och när sköterskan där hörde honom andas genom luren fick vi rådet att åka till barnakuten för hon tyckte att det lät som att han behövde få lite hjälp. Det var bara att packa in oss i bilen och åka. Som tur var hade vi faster Josefin på besök och hon var söt och tog hand om Moa och Max under tiden, det är lovely att ha hjälpsamma och fina människor omkring sig!

Väl framme konstaterades det att Morris behövde lite hjälp med andningen för han var tät i luftvägarna. Han fick andas in ett par olika sorters medicin och dricka upplösta kortisontabletter och sen fick vi åka hem igen, nu med en ny sorts medicin och rådet att vi skulle komma tillbaka om han inte blev bättre.

I onsdags vid lunch tyckte jag att han lät lika illa igen så jag gjorde några tappra försök att komma i kontakt med barnakuten via telefon men upptäckte snart att det var omöjligt. Det jag lyckades med var att komma till en telefonsvarare där man kunde boka en telefontid, det är väl inte riktigt därför man söker akut eller?!? Jag bestämde mig för att åka in med honom igen så vi packade ännu en gång in oss i bilen och åkte. Moa och Max lämnade jag hos en dagiskompis, återigen härligt med fina människor i sin närhet! Det blev många och lååånga timmar på akuten den här dagen. Det hände inte mycket alls för vår del, vi satt mest i ett rum och väntade och väntade och väntade.... Jag förstod på sköterskan att det hade hänt något som uppehöll läkaren och självklart förstår jag att det säkerligen var något mer akut än vad det var för vår del och jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var oss det gällde. Nåja, till slut kom en doktor till oss också och vi fick ny medicin utskriven och blev rekommenderade ett återbesök dagen efter. På kvällen när Morris lagt sig lät det väldigt mycket om honom och det märktes att han hade det jobbigt men sen när han vaknade på natten och ville ha mat var han helt lugn och andades precis som vanligt.

När torsdagsmorgonen kom var han dock inte lika bra. Det kändes skönt att vi hade tid för ett återbesök redan så jag slapp ta ställning till hur vi skulle göra. Efter att vi lämnat Moa och Max på dagis åkte vi till sjukhuset och blev mycket väl omhändertagna! Morran syresatte sig lite dåligt och hade det riktigt jobbigt med andningen så han fick medicin ett par gånger men det ville inte ge med sig riktigt. Läkaren ville dock inte ge honom för mycket medicin så hon ordinerade oss en promenad och att vi skulle komma tillbaka en och en halv timme senare. Det gjorde vi och då lät det bättre. Vi fick åka hem med ytterligare en medicin utskriven (som tur är kunde vi skippa några av de tidigare medicinerna så det är "bara" två olika sorter vi behöver använda). Det blev några timmar på sjukhuset även denna dag och Moster fick rycka in och hämta Moa och Max på dagis. Jag tror inte de kunde blivit gladare, dels att bli hämtade av Moster och sen dessutom att de fick komma till Linden :), härligt! Tack för hjälpen söta syster!

Idag har vi varit hemma och tagit det lugnt största delen av dagen, Morris har haft det lite lättare med andningen tycker jag det verkar som men han har varit väldigt ledsen och det är inte likt honom. Ikväll tyckte vi dock oss skymta vår vanliga lille Morris och jag hoppas att det håller i sig för jag tycker gott att han kan få bli frisk nu.

Ojdå, det här blev längre än jag hade tänkt mig... Nu ska jag gå och ge Morris en dos medicin innan jag ska sova. Sen är det dags för medicin igen om tre timmar. Det känns nästan som när Moa och Max var nyfödda och vi ställde klockan för att gå upp och mata var tredje timme :). Bara medicinen hjälper så kan jag gå upp hur ofta som helst!

Tack igen för all hjälp vi har fått de här dagarna, det är guld värt!

Sov så gott! I morgon ska jag försöka få in lite bilder här också!

Kram!