Några timmar senare....
...efter lite utelek och annat bus ser det ut så här:
Stora killen blev visst lite trött...
Kram!
Stora killen blev visst lite trött...
Kram!
Vila!
När man själv tycker att man är stor och har slutat att vila middag kan det hända att man blir lite trött ändå mitt på dagen. Idag ser det ut så här hemma hos oss:
Mysigt värre!
Ikväll vankas det besök av moster med familj och det ser vi fram emot!
Ha en skön fredag!
Kram!
Mysigt värre!
Ikväll vankas det besök av moster med familj och det ser vi fram emot!
Ha en skön fredag!
Kram!
Happy!
Tack Cecilia (och andra om det var fler som höll tummen)! Det hjälpte! :)
Idag fick jag reda på att mitt vikariat förlängs med 6 månader, till den siste juni, plus att jag från och med måndag ska gå ner i tid och jobba 75% i stället för heltid som jag gör nu!! Som jag har längtat efter det! Det har varit en dröm för mig länge och nu blir den verklighet! Jag kommer att skratta högt kl kvart över två på måndag när jag lämnar jobbet för att hämta trollen på dagis. Det blir kanon det här tror jag!
Nu ska jag fira med en hembakt chokladmuffins och ett glas mjölk!
Trevlig kväll!
Kram!
Idag fick jag reda på att mitt vikariat förlängs med 6 månader, till den siste juni, plus att jag från och med måndag ska gå ner i tid och jobba 75% i stället för heltid som jag gör nu!! Som jag har längtat efter det! Det har varit en dröm för mig länge och nu blir den verklighet! Jag kommer att skratta högt kl kvart över två på måndag när jag lämnar jobbet för att hämta trollen på dagis. Det blir kanon det här tror jag!
Nu ska jag fira med en hembakt chokladmuffins och ett glas mjölk!
Trevlig kväll!
Kram!
Long time no see
Det tar lite tid mellan uppdateringarna här och som jag har sagt tidigare så hoppas jag att ni har överseende med det. Just nu är det alldeles för mycket jobb och alldeles för lite tid hemma för min del och när jag väl är hemma försöker jag passa på att mysa så mycket jag kan med barnen och då är det inte alltid det hinns med att uppdatera här. Jag skulle behöva hjälp med att hålla en tumme eller två för jag går och väntar på besked som eventuellt kan göra vardagen lite behagligare för oss. Hoppas på besked inom de närmsta dagarna!
Förutom att vardagspusslet är lite knivigt att få ihop emellanåt så är det bara bra med oss. Vi har varit lite sjuka till och från här hemma, barnen har varit och är lite förkylda, jag har haft halsfluss, Stoffe har en förbaskat envis förkylning med tillhörande hosta som han har svårt att bli av med. Men det känns som att mer eller mindre alla är lite småkrassliga just nu så det är bara att gilla läget.
Från och med igår har Max också slutat vila på dagis så det är riktigt trötta barn vi har här på kvällarna nu. Både igår och idag har båda två sovit innan klockan har varit halv åtta. Det känns ganska skönt faktiskt för då får de fler timmars sammanhängande sömn på natten och jag tror att de behöver det. Vi kör i alla fall en testperiod nu så får vi se hur det blir. Max säger själv att han är stor kille nu och att han har slutat vila middag :-).
I helgen som gick hade vi fint och efterlängtat besök av faster Karolina. Barnen tyckte det var super och vi längtar redan till nästa gång vi ses!
Så här ser Moa ut när hon är själv hemma med pappa!
Gissningsvis har Max själv valt vilka kläder han ska ha på sig...
Nu är det snart dags för husfruarna och innan dess behöver jag göra ett besök i tvättstugan!
Kram på er!
Förutom att vardagspusslet är lite knivigt att få ihop emellanåt så är det bara bra med oss. Vi har varit lite sjuka till och från här hemma, barnen har varit och är lite förkylda, jag har haft halsfluss, Stoffe har en förbaskat envis förkylning med tillhörande hosta som han har svårt att bli av med. Men det känns som att mer eller mindre alla är lite småkrassliga just nu så det är bara att gilla läget.
Från och med igår har Max också slutat vila på dagis så det är riktigt trötta barn vi har här på kvällarna nu. Både igår och idag har båda två sovit innan klockan har varit halv åtta. Det känns ganska skönt faktiskt för då får de fler timmars sammanhängande sömn på natten och jag tror att de behöver det. Vi kör i alla fall en testperiod nu så får vi se hur det blir. Max säger själv att han är stor kille nu och att han har slutat vila middag :-).
I helgen som gick hade vi fint och efterlängtat besök av faster Karolina. Barnen tyckte det var super och vi längtar redan till nästa gång vi ses!
Så här ser Moa ut när hon är själv hemma med pappa!
Gissningsvis har Max själv valt vilka kläder han ska ha på sig...
Nu är det snart dags för husfruarna och innan dess behöver jag göra ett besök i tvättstugan!
Kram på er!
Hjärtat i halsgropen!
Barnen springer och ramlar titt som tätt här hemma, precis som alla andra 3-åringar antar jag. Igår kväll kom Moa springandes från sovrummet och fick foten på en liten plastväska som låg på golvet, benet gled iväg och Moa ramlade. Hon började gråta och klagade över att hon hade ont i foten och jag gick dit för att trösta och blåsa. När hon hade lugnat sig och jag skulle gå därifrån började hon gråta hysteriskt igen och klagade över att hon hade ont i höften och senare även i magen. Det läskigaste med alltihop var att hon varken kunde stå eller gå! Det hördes på hennes gråt att hon verkligen hade ont och jag blev rädd. Jag kände igenom henne så gott jag kunde men lyckades inte lokalisera var det var hon hade ont. Att hon hade ont var inget att tvivla på, det var omöjligt att få henne att stå upp.
Efter en stund ringde vi Sjukvårdsupplysningen för att höra vad de rekommenderade och det hela slutade med att Moa, mormor och jag åkte till akuten i Kristianstad. Moa hade fortfarande väldigt ont och när jag försökte få henne att stå upp vek sig benen och hon hamnade på rumpan. Till och med när hon lekte med sakerna i väntrummet satt hon helt still på rumpan och bad mig eller mormor att hämta det hon ville leka med. Efter många turer hit och dit och många olika läkare bestämdes det att vi skulle stanna för observation över natten. Mormor körde hem och jag och Moa hamnade på ett rum på Barnavdelningen. När klockan var halv ett var både Moa och jag helt slut och jag tror inte det tog två minuter innan Moa sov sött i den lilla sjukhussängen. Hon var helt otroligt duktig hela kvällen och kämpade på och höll humöret uppe.
Vid halv åtta i morse blev vi väckta och en liten stund senare kom doktorn för att känna på Moa. Hon reagerade inte när han kände och klämde och han menade att vi kunde åka hem. Men fortfarande ville hon varken stå eller gå och när jag försökte få henne att göra det skrek hon lika hjärtskärande som igår kväll. Det kändes inte alls bra att åka hem med Moa i det skicket så vi stannade en stund till. Vi åt frukost, lekte lite och efter en stund tvingade jag i princip henne att ställa sig på fötterna och prova att gå. Hon tog då några försiktiga steg och sen kom det mer och mer, men det märktes att hon fortfarande hade ont och hon ville gärna ha hjälp när hon skulle sätta sig ner eller komma upp i en stol eller liknande.
Hursomhelst så bestämde vi oss för att åka hem efter ytterligare en liten stund och nu sitter hon här i soffan intill mig och tar det lugnt. Hon är trött men annars på sitt vanliga soliga humör så jag hoppas att det är på bättringsvägen nu! Hon skrämde oss rejält och min nattsömn har inte varit något vidare, en miljon tankar har snurrat i huvudet!
Nu ska vi vila oss lite och försöka ha en skön eftermiddag.
Kram på er!
Efter en stund ringde vi Sjukvårdsupplysningen för att höra vad de rekommenderade och det hela slutade med att Moa, mormor och jag åkte till akuten i Kristianstad. Moa hade fortfarande väldigt ont och när jag försökte få henne att stå upp vek sig benen och hon hamnade på rumpan. Till och med när hon lekte med sakerna i väntrummet satt hon helt still på rumpan och bad mig eller mormor att hämta det hon ville leka med. Efter många turer hit och dit och många olika läkare bestämdes det att vi skulle stanna för observation över natten. Mormor körde hem och jag och Moa hamnade på ett rum på Barnavdelningen. När klockan var halv ett var både Moa och jag helt slut och jag tror inte det tog två minuter innan Moa sov sött i den lilla sjukhussängen. Hon var helt otroligt duktig hela kvällen och kämpade på och höll humöret uppe.
Vid halv åtta i morse blev vi väckta och en liten stund senare kom doktorn för att känna på Moa. Hon reagerade inte när han kände och klämde och han menade att vi kunde åka hem. Men fortfarande ville hon varken stå eller gå och när jag försökte få henne att göra det skrek hon lika hjärtskärande som igår kväll. Det kändes inte alls bra att åka hem med Moa i det skicket så vi stannade en stund till. Vi åt frukost, lekte lite och efter en stund tvingade jag i princip henne att ställa sig på fötterna och prova att gå. Hon tog då några försiktiga steg och sen kom det mer och mer, men det märktes att hon fortfarande hade ont och hon ville gärna ha hjälp när hon skulle sätta sig ner eller komma upp i en stol eller liknande.
Hursomhelst så bestämde vi oss för att åka hem efter ytterligare en liten stund och nu sitter hon här i soffan intill mig och tar det lugnt. Hon är trött men annars på sitt vanliga soliga humör så jag hoppas att det är på bättringsvägen nu! Hon skrämde oss rejält och min nattsömn har inte varit något vidare, en miljon tankar har snurrat i huvudet!
Nu ska vi vila oss lite och försöka ha en skön eftermiddag.
Kram på er!
Sällsynt uppdatering!
Det verkar inte vara min bästa bloggperiod det här, inläggen lyser med sin frånvaro och jag förstår att det inte är så kul att gå in och titta här när det aldrig händer något. Om det hjälper något så tänker jag ofta på att jag ska uppdatera men det blir inte av riktigt lika ofta ;-)...
I veckan som gick var barnen och jag hemma och skrotade några dagar. Både Max och jag hade feber och dessutom hade jag ett rivjärn i halsen. Det kändes så i alla fall. I torsdags var jag på vårdcentralen och det visade sig att jag hade halsfluss. Lite penicillin på det och i fredags var det mycket bättre igen så i morgon är det jobb som gäller. Hoppas bara övriga familjen klarar sig från halsflussen för det är inget jag önskar dem...
Simningen har börjat igen och vi är med i den grupp som simmar kl 08.00 på lördagar. Lite tidigt men faktiskt ganska skönt när man kommer hem och redan tidigt på förmiddagen känner att man har hunnit med att göra något. Igår körde vi förbi bageriet på hemvägen och smaskade på nybakade frallor till frukost, gott gott! Barnen gillar simningen och även om de protesterar när vissa saker ska göras (som t ex att dyka) så tror jag att de tycker att det är en lika mysig stund som Stoffe och jag tycker att det är. Moa brukar simma med mig och jag har märkt att det funkar ganska bra att prata med henne om det vi ska göra och säga att man måste prova att göra det som fröken säger. Då testar hon ofta en gång utan protester och det är i alla fall jag nöjd med. Förra terminen fungerade det inte lika bra att göra så för hon protesterade i alla fall, men nu är hon ju en stor tjej som hon själv gärna poängterar. Max hoppar från kanten som om han aldrig hade gjort något annat men Moa är lite mer försiktig och vill gärna att jag håller henne i händerna när hon ska hoppa i.
De som träffat Moa vet att hon är en pratglad liten tjej och just nu är "Varför?" hennes favoritord. Vad hon än frågar och vad vi än svarar så kommer det en följdfråga som börjar med just varför. En dag när vi körde hem från dagis frågade hon mig något och jag svarade. Sen kom varför nr 1, sen mitt svar, sen varför nr 2, sen mitt svar, sen varför nr 3, sen mitt svar och sen, ja ni förstår... Efter ett tvåsiffrigt antal varför och svar så suckade Moa djupt och sa: "Aaahh mamma, vad du traggar!!". Jo tack, undrar just vem det är som traggar egentligen. Jag kunde bara inte hålla mig för skratt och när jag började skratta hade Moa det där lite pilemariska leendet som visade att hon hade skojat lite med mig :-). Unge!
Max har också blivit väldigt pratglad och han pratar mer och mer och bättre och bättre för varje dag som går. Han pratar om allt och berättar gärna vid matbordet på kvällen om vem han har lekt med på dagis, vad de har fått för mat och om de har ätit i matsalen eller på B. B är den hemvist Moa och Max hör till på dagis och det är där de äter för det mesta. Men ibland äter de i matsalen och det tycker de är stort, för det är bara de stora barnen som gör det! De är stolta som små tuppar när de berättar att de har ätit där! Moa och Max pratar så klart mycket med varandra också och de leker ofta rollekar. Nu de senaste dagarna har Moa varit "Katten" och Max "Pappa". Leken har gått ut på att Katten och Pappa har samlat så många leksaker, böcker och annat matnyttigt de har lyckats komma över och fyllt ena soffan i vardagsrummet med detta. Sen har de avslutat med att sätta sig längst uppe på berget och för att köra traktor hem till Moffar. Hur de har fått idén till den leken kan man ju undra men de tycker att det är kul i alla fall!
En annan sak som är väldigt spännande just nu är att ringa och prata med nära och kära, både på låtsas och på riktigt. Ofta i leken ringer de till någon och frågar om de är hemma. Om de är det så fortsätter leken oftast med att de kör hem till denna någon och fikar :-).
Självklart bråkas det en del också. Det har skett en liten förändring när det gäller bråken har jag märkt på senare tid. Nu är det inte bara fysiskt bråk, som t ex att puttas eller att ta saker från varandra, för nu är det även verbala bråk som inträffar lite då och då. Det brukar sluta med att de blir jättesura på varandra och kommer till mig eller Stoffe och säger att "Moa säger att jag är..." eller "Max säger att jag gjorde...". Det är så kul att se hur de utvecklas även om det är väldigt mycket test av tålamod och gränser här hemma just nu.
Varken Moa eller Max har vilat middag sen i tisdags så jag misstänker att det är slut med det nu. Jag har funderat lite på när det var dags att ta bort middagsvilan, men eftersom de har sovit så gott när de väl har somnat så har jag inte velat göra det. Moa har tydligen haft väldigt svårt att somna på dagis de senaste två veckorna så nu kom vi fram till att de frågar henne om hon vill vila och vill hon inte det så får hon helt enkelt vara uppe. Max är lite tröttare av sig så jag kan tänka mig att han vill vila en stund på dagis, men nu när vi har varit hemma så har han varit uppe hela dagen och det har fungerat bra. De har somnat väldigt lätt när det har varit kväll och det är ju ganska skönt.
När jag nu tittar tillbaka på det jag har skrivit i det här inlägget så känner jag att det nog kan sammanfattas med fem ord, nämligen: Barnen Börjar Verkligen Bli Stora!
En snygging i keps! Kepsen hade pappa med sig hem från sin
fotbollshelg i England förra helgen.
Fredagsmys i soffan. Max har bebis....
...och Moa har bebis!
Nu ska vi strax göra oss redo för att åka på 6-årskalas. Ha en skön söndag!
Kram!
I veckan som gick var barnen och jag hemma och skrotade några dagar. Både Max och jag hade feber och dessutom hade jag ett rivjärn i halsen. Det kändes så i alla fall. I torsdags var jag på vårdcentralen och det visade sig att jag hade halsfluss. Lite penicillin på det och i fredags var det mycket bättre igen så i morgon är det jobb som gäller. Hoppas bara övriga familjen klarar sig från halsflussen för det är inget jag önskar dem...
Simningen har börjat igen och vi är med i den grupp som simmar kl 08.00 på lördagar. Lite tidigt men faktiskt ganska skönt när man kommer hem och redan tidigt på förmiddagen känner att man har hunnit med att göra något. Igår körde vi förbi bageriet på hemvägen och smaskade på nybakade frallor till frukost, gott gott! Barnen gillar simningen och även om de protesterar när vissa saker ska göras (som t ex att dyka) så tror jag att de tycker att det är en lika mysig stund som Stoffe och jag tycker att det är. Moa brukar simma med mig och jag har märkt att det funkar ganska bra att prata med henne om det vi ska göra och säga att man måste prova att göra det som fröken säger. Då testar hon ofta en gång utan protester och det är i alla fall jag nöjd med. Förra terminen fungerade det inte lika bra att göra så för hon protesterade i alla fall, men nu är hon ju en stor tjej som hon själv gärna poängterar. Max hoppar från kanten som om han aldrig hade gjort något annat men Moa är lite mer försiktig och vill gärna att jag håller henne i händerna när hon ska hoppa i.
De som träffat Moa vet att hon är en pratglad liten tjej och just nu är "Varför?" hennes favoritord. Vad hon än frågar och vad vi än svarar så kommer det en följdfråga som börjar med just varför. En dag när vi körde hem från dagis frågade hon mig något och jag svarade. Sen kom varför nr 1, sen mitt svar, sen varför nr 2, sen mitt svar, sen varför nr 3, sen mitt svar och sen, ja ni förstår... Efter ett tvåsiffrigt antal varför och svar så suckade Moa djupt och sa: "Aaahh mamma, vad du traggar!!". Jo tack, undrar just vem det är som traggar egentligen. Jag kunde bara inte hålla mig för skratt och när jag började skratta hade Moa det där lite pilemariska leendet som visade att hon hade skojat lite med mig :-). Unge!
Max har också blivit väldigt pratglad och han pratar mer och mer och bättre och bättre för varje dag som går. Han pratar om allt och berättar gärna vid matbordet på kvällen om vem han har lekt med på dagis, vad de har fått för mat och om de har ätit i matsalen eller på B. B är den hemvist Moa och Max hör till på dagis och det är där de äter för det mesta. Men ibland äter de i matsalen och det tycker de är stort, för det är bara de stora barnen som gör det! De är stolta som små tuppar när de berättar att de har ätit där! Moa och Max pratar så klart mycket med varandra också och de leker ofta rollekar. Nu de senaste dagarna har Moa varit "Katten" och Max "Pappa". Leken har gått ut på att Katten och Pappa har samlat så många leksaker, böcker och annat matnyttigt de har lyckats komma över och fyllt ena soffan i vardagsrummet med detta. Sen har de avslutat med att sätta sig längst uppe på berget och för att köra traktor hem till Moffar. Hur de har fått idén till den leken kan man ju undra men de tycker att det är kul i alla fall!
En annan sak som är väldigt spännande just nu är att ringa och prata med nära och kära, både på låtsas och på riktigt. Ofta i leken ringer de till någon och frågar om de är hemma. Om de är det så fortsätter leken oftast med att de kör hem till denna någon och fikar :-).
Självklart bråkas det en del också. Det har skett en liten förändring när det gäller bråken har jag märkt på senare tid. Nu är det inte bara fysiskt bråk, som t ex att puttas eller att ta saker från varandra, för nu är det även verbala bråk som inträffar lite då och då. Det brukar sluta med att de blir jättesura på varandra och kommer till mig eller Stoffe och säger att "Moa säger att jag är..." eller "Max säger att jag gjorde...". Det är så kul att se hur de utvecklas även om det är väldigt mycket test av tålamod och gränser här hemma just nu.
Varken Moa eller Max har vilat middag sen i tisdags så jag misstänker att det är slut med det nu. Jag har funderat lite på när det var dags att ta bort middagsvilan, men eftersom de har sovit så gott när de väl har somnat så har jag inte velat göra det. Moa har tydligen haft väldigt svårt att somna på dagis de senaste två veckorna så nu kom vi fram till att de frågar henne om hon vill vila och vill hon inte det så får hon helt enkelt vara uppe. Max är lite tröttare av sig så jag kan tänka mig att han vill vila en stund på dagis, men nu när vi har varit hemma så har han varit uppe hela dagen och det har fungerat bra. De har somnat väldigt lätt när det har varit kväll och det är ju ganska skönt.
När jag nu tittar tillbaka på det jag har skrivit i det här inlägget så känner jag att det nog kan sammanfattas med fem ord, nämligen: Barnen Börjar Verkligen Bli Stora!
En snygging i keps! Kepsen hade pappa med sig hem från sin
fotbollshelg i England förra helgen.
Fredagsmys i soffan. Max har bebis....
...och Moa har bebis!
Nu ska vi strax göra oss redo för att åka på 6-årskalas. Ha en skön söndag!
Kram!
