pillanopuh

Barnen springer och ramlar titt som tätt här hemma, precis som alla andra 3-åringar antar jag. Igår kväll kom Moa springandes från sovrummet och fick foten på en liten plastväska som låg på golvet, benet gled iväg och Moa ramlade. Hon började gråta och klagade över att hon hade ont i foten och jag gick dit för att trösta och blåsa. När hon hade lugnat sig och jag skulle gå därifrån började hon gråta hysteriskt igen och klagade över att hon hade ont i höften och senare även i magen. Det läskigaste med alltihop var att hon varken kunde stå eller gå! Det hördes på hennes gråt att hon verkligen hade ont och jag blev rädd. Jag kände igenom henne så gott jag kunde men lyckades inte lokalisera var det var hon hade ont. Att hon hade ont var inget att tvivla på, det var omöjligt att få henne att stå upp.

Efter en stund ringde vi Sjukvårdsupplysningen för att höra vad de rekommenderade och det hela slutade med att Moa, mormor och jag åkte till akuten i Kristianstad. Moa hade fortfarande väldigt ont och när jag försökte få henne att stå upp vek sig benen och hon hamnade på rumpan. Till och med när hon lekte med sakerna i väntrummet satt hon helt still på rumpan och bad mig eller mormor att hämta det hon ville leka med. Efter många turer hit och dit och många olika läkare bestämdes det att vi skulle stanna för observation över natten. Mormor körde hem och jag och Moa hamnade på ett rum på Barnavdelningen. När klockan var halv ett var både Moa och jag helt slut och jag tror inte det tog två minuter innan Moa sov sött i den lilla sjukhussängen. Hon var helt otroligt duktig hela kvällen och kämpade på och höll humöret uppe.

Vid halv åtta i morse blev vi väckta och en liten stund senare kom doktorn för att känna på Moa. Hon reagerade inte när han kände och klämde och han menade att vi kunde åka hem. Men fortfarande ville hon varken stå eller gå och när jag försökte få henne att göra det skrek hon lika hjärtskärande som igår kväll. Det kändes inte alls bra att åka hem med Moa i det skicket så vi stannade en stund till. Vi åt frukost, lekte lite och efter en stund tvingade jag i princip henne att ställa sig på fötterna och prova att gå. Hon tog då några försiktiga steg och sen kom det mer och mer, men det märktes att hon fortfarande hade ont och hon ville gärna ha hjälp när hon skulle sätta sig ner eller komma upp i en stol eller liknande.

Hursomhelst så bestämde vi oss för att åka hem efter ytterligare en liten stund och nu sitter hon här i soffan intill mig och tar det lugnt. Hon är trött men annars på sitt vanliga soliga humör så jag hoppas att det är på bättringsvägen nu! Hon skrämde oss rejält och min nattsömn har inte varit något vidare, en miljon tankar har snurrat i huvudet!

Nu ska vi vila oss lite och försöka ha en skön eftermiddag.

Kram på er!