pillanopuh

Det verkar inte vara min bästa bloggperiod det här, inläggen lyser med sin frånvaro och jag förstår att det inte är så kul att gå in och titta här när det aldrig händer något. Om det hjälper något så tänker jag ofta på att jag ska uppdatera men det blir inte av riktigt lika ofta ;-)...

I veckan som gick var barnen och jag hemma och skrotade några dagar. Både Max och jag hade feber och dessutom hade jag ett rivjärn i halsen. Det kändes så i alla fall. I torsdags var jag på vårdcentralen och det visade sig att jag hade halsfluss. Lite penicillin på det och i fredags var det mycket bättre igen så i morgon är det jobb som gäller. Hoppas bara övriga familjen klarar sig från halsflussen för det är inget jag önskar dem...

Simningen har börjat igen och vi är med i den grupp som simmar kl 08.00 på lördagar. Lite tidigt men faktiskt ganska skönt när man kommer hem och redan tidigt på förmiddagen känner att man har hunnit med att göra något. Igår körde vi förbi bageriet på hemvägen och smaskade på nybakade frallor till frukost, gott gott! Barnen gillar simningen och även om de protesterar när vissa saker ska göras (som t ex att dyka) så tror jag att de tycker att det är en lika mysig stund som Stoffe och jag tycker att det är. Moa brukar simma med mig och jag har märkt att det funkar ganska bra att prata med henne om det vi ska göra och säga att man måste prova att göra det som fröken säger. Då testar hon ofta en gång utan protester och det är i alla fall jag nöjd med. Förra terminen fungerade det inte lika bra att göra så för hon protesterade i alla fall, men nu är hon ju en stor tjej som hon själv gärna poängterar. Max hoppar från kanten som om han aldrig hade gjort något annat men Moa är lite mer försiktig och vill gärna att jag håller henne i händerna när hon ska hoppa i.

De som träffat Moa vet att hon är en pratglad liten tjej och just nu är "Varför?" hennes favoritord. Vad hon än frågar och vad vi än svarar så kommer det en följdfråga som börjar med just varför. En dag när vi körde hem från dagis frågade hon mig något och jag svarade. Sen kom varför nr 1, sen mitt svar, sen varför nr 2, sen mitt svar, sen varför nr 3, sen mitt svar och sen, ja ni förstår... Efter ett tvåsiffrigt antal varför och svar så suckade Moa djupt och sa: "Aaahh mamma, vad du traggar!!". Jo tack, undrar just vem det är som traggar egentligen. Jag kunde bara inte hålla mig för skratt och när jag började skratta hade Moa det där lite pilemariska leendet som visade att hon hade skojat lite med mig :-). Unge!

Max har också blivit väldigt pratglad och han pratar mer och mer och bättre och bättre för varje dag som går. Han pratar om allt och berättar gärna vid matbordet på kvällen om vem han har lekt med på dagis, vad de har fått för mat och om de har ätit i matsalen eller på B. B är den hemvist Moa och Max hör till på dagis och det är där de äter för det mesta. Men ibland äter de i matsalen och det tycker de är stort, för det är bara de stora barnen som gör det! De är stolta som små tuppar när de berättar att de har ätit där! Moa och Max pratar så klart mycket med varandra också och de leker ofta rollekar. Nu de senaste dagarna har Moa varit "Katten" och Max "Pappa". Leken har gått ut på att Katten och Pappa har samlat så många leksaker, böcker och annat matnyttigt de har lyckats komma över och fyllt ena soffan i vardagsrummet med detta. Sen har de avslutat med att sätta sig längst uppe på berget och för att köra traktor hem till Moffar. Hur de har fått idén till den leken kan man ju undra men de tycker att det är kul i alla fall!

En annan sak som är väldigt spännande just nu är att ringa och prata med nära och kära, både på låtsas och på riktigt. Ofta i leken ringer de till någon och frågar om de är hemma. Om de är det så fortsätter leken oftast med att de kör hem till denna någon och fikar :-).

Självklart bråkas det en del också. Det har skett en liten förändring när det gäller bråken har jag märkt på senare tid. Nu är det inte bara fysiskt bråk, som t ex att puttas eller att ta saker från varandra, för nu är det även verbala bråk som inträffar lite då och då. Det brukar sluta med att de blir jättesura på varandra och kommer till mig eller Stoffe och säger att "Moa säger att jag är..." eller "Max säger att jag gjorde...". Det är så kul att se hur de utvecklas även om det är väldigt mycket test av tålamod och gränser här hemma just nu.

Varken Moa eller Max har vilat middag sen i tisdags så jag misstänker att det är slut med det nu. Jag har funderat lite på när det var dags att ta bort middagsvilan, men eftersom de har sovit så gott när de väl har somnat så har jag inte velat göra det. Moa har tydligen haft väldigt svårt att somna på dagis de senaste två veckorna så nu kom vi fram till att de frågar henne om hon vill vila och vill hon inte det så får hon helt enkelt vara uppe. Max är lite tröttare av sig så jag kan tänka mig att han vill vila en stund på dagis, men nu när vi har varit hemma så har han varit uppe hela dagen och det har fungerat bra. De har somnat väldigt lätt när det har varit kväll och det är ju ganska skönt.

När jag nu tittar tillbaka på det jag har skrivit i det här inlägget så känner jag att det nog kan sammanfattas med fem ord, nämligen: Barnen Börjar Verkligen Bli Stora!


En snygging i keps! Kepsen hade pappa med sig hem från sin
fotbollshelg i England förra helgen.


Fredagsmys i soffan. Max har bebis....


...och Moa har bebis!

Nu ska vi strax göra oss redo för att åka på 6-årskalas. Ha en skön söndag!

Kram!