Att göra ingenting!
Vi hade en eventuell lekdejt med fina vänner halvt inplanerad idag men jag kände mig trött och matt i morse så vi sköt på det några dagar. Tillbaka till det där med att göra ingenting. Idag när jag inte har gjort någonting har jag: fixat välling till två 4-åringar, hjälpt två 4-åringar att klä på sig, borsta tänderna och kamma håret, klätt på 4-åringarna för utevistelse på dagis, lämnat på dagis, slappat lite med tidningen och datorn, tvättat tre maskiner tvätt, vikt två maskiner torr tvätt, bytt ett antal blöjor på 3-månadersklimpen, klätt klimpen, ammat klimpen ett antal gånger, handlat mat, hämtat på dagis, tagit rätt på supergrusiga ytterkläder, lagat lunch, diskat undan, medlat mellan 4-åringarna i ett par små konflikter, fixat fika, lagat middag, diskat undan, badat 4-åringarna, lekt och gosat med klimpen, ammat lite till och säkert en massa småsaker däremellan. Om någon hade frågat mig vad jag har gjort idag hade jag svarat: Ingenting!. För fem år sen hade jag blivit helt slut bara av att tänka på hur min dag har sett ut...
Men det är verkligen ingen tvekan! Jag skulle inte byta bort dagens "att göra ingenting" mot det för fem år sen för någonting i hela världen! Jag trivs så himla bra med livet som det ser ut idag och är så glad för min härliga familj!
Vad är "att göra ingenting" för dig?
Kram!
Gud så bra skrivet!!! Det är precis så det är. Som jag känner igen mig!
Kram från mig!
I går var min lediga dag och då gjorde jag inte heller nånting! Dvs, jag fixade frukost till mig och Melvin, bäddade sängarna, städade toan och dammsög, tvättade en tvättmaskin, vek ihop torr tvätt, hängde upp blöt tvätt, hjälpte Melvin att duscha, fixade lunch, åkte och handlade, körde ner till Tina och tog en kopp kaffe, fixade kvällsmat, förberedde kvällsmat till idag, diskade och plockade undan. Och så undrar man varför tiden bara springer iväg? Kram!!
Jag funderade lite på din fråga och känner att just "göra ingenting" finns liksom inte just nu.
För mig så gör jag oftast det som betyder mest, när jag "gör ingenting", d.v.s. bara ÄR med familjen.
Det sker så himla sällan känns det som, så då vill jag verkligen "göra ingenting", men "göra" det med barnen.
Just att "göra ingenting" känns som det lyxigaste och kanske mest ovanliga jag kan göra för tillfället. Förstår du vad jag menar?
Det är lustigt vad olika "att göra ingenting" kan betyda för en, i ens olika faser i livet..
