pillanopuh

Det är inte alltid så lätt att visa vad man vill och inte vill när man inte kan prata men Morris har ett sätt att visa det på som verkligen gör att man förstår honom. Eller rättare sagt. Man förstår att han vill något och för det mesta förstår man vad det är när man ser honom. Som igår när jag hörde ett illvrål från hans rum och skyndade dit för att se vad som hade hänt.


Visst kan man nästan höra vrålet bara av att titta på bilden? Och visst förstår
man vad han vill?

Han är för liten för att klara av cyklandet själv och det han vill är förstås att någon lyfter upp honom på cykeln och går runt med honom. Om jag har ryggskott snart så vet ni varför. Han visar nämligen lika tydligt om han tycker att det är för tidigt att sluta cykla när jag tycker att det är färdigcyklat...

Morris älskar när Moa och Max leker med honom! Igår var Max krasslig här hemma så han låg i sängen mest hela dagen och då lekte Moa och Morris mamma, pappa, barn. Moa bar runt på en bilstol med en docka i och Morris körde vagn med en docka i. Sen när Moa inte var med längre hade Morris det lite jobbigt med att hålla reda på både bilstol och vagn men det roade i alla fall honom en lång stund.

Idag på förmiddagen lekte de alla tre här och hade hur kul som helst! Efter ett tag bestämde Moa och Max sig för att gå ner och leka i lekrummet i stället och Morris blev ensam kvar med mig här uppe. Han roade sig ganska bra själv och plötsligt hörde jag hur det prasslade till och då satt han i lektältet och filosoferade.


Tittut!

Nu är det strax dags att börja på maten här, Stoffe ska på julbord med sitt jobb och egentligen skulle jag också varit med men eftersom Max var dålig igår så stannar jag hemma med barnen i stället. Håll tummarna för att vi andra klarar oss från hans baciller så att vi håller oss friska!

Trevlig fredagskväll på er!

Kram!