pillanopuh

Hade hunnit vara på jobbet drygt en timme i morse när telefonen ringde. "Dagis C" stod det i displayen. Första tanken var: "Åh nej, inte sjuka nu igen!". När jag svarade sa dagisfröken: "Det har hänt en olycka här." Jag tror att tusen tankar for genom mitt huvud under de sekunder det tog för henne att berätta vad det var som hänt. Satte mig i bilen och körde till dagis så laglydigt jag kunde och möttes där av en trots allt ganska glad kille som hade ramlat och slagit ut ena framtanden (den hela och fina) mot en bänk.

Nästa stopp blev hos tandläkaren. Där var det inte riktigt lika kul. Efter mycket krångel, fasthållning och lirkande blev det i alla fall någon bild som blev bra och tandläkaren kom fram till att det var bäst att dra ut den andra framtanden (den som slogs av när Max var tio månader) också eftersom även den blivit skadad. Sen blev det rent ut sagt skittråkigt. Max ville inte alls som vi ville och det var en dryyyg halvtimme innan allt var avklarat. Det var en trött kille och en matt mamma som körde därifrån med framtänderna i en liten ask. Lite sorgligt är det att han ska vara utan de där framtänderna i flera år men samtidigt kunde det ju varit något mycket värre som hänt.

Efter en sovstund i vagnen är Pysen pigg igen och verkar precis som vanligt. Han åt precis lite macka och det såg lite knivigt ut utan de där framtänderna men han fixade i alla fall det!

Nu borde det väl ändå vara slut på tandolyckorna för hans del, mer otur än så här kan han väl knappast ha!

Kram!