pillanopuh

Idag har Max och Moa varit på dagis "på riktigt" för första gången. Jag lämnade dem i morse, jobbade en timme mindre än jag kommer att göra framöver och hämtade dem i eftermiddags. När jag lämnade dem blev Moa lite ledsen. Max blev väldigt intresserad av en torktumlare som brummade så han brydde sig inte så mycket om att jag skulle gå därifrån. Har flera gånger under dagen tänkt att jag skulle ringa och kolla hur det gick, men hejdade mig från att göra det eftersom jag vet att jag hade tyckt att det vore jättejobbigt om de sa att de var gnälliga och kinkiga och jag var så långt borta. Resonerade i stället som så att om det inte hade gått bra så hade de nog hört av sig.

När jag körde från stationen för att hämta barnen var jag nervös. Vet inte riktigt varför men det pirrade liksom i magen. När jag kom dit var de ute och lekte och varken Max eller Moa blev överförtjusta men jag fick i alla fall ett stort leende från dem båda :-)! Det hade gått jättebra hela dagen. Moa hade bara varit ledsen en liten stund efter att jag hade lämnat dem, sen hade de ätit frukost, lekt, ätit middag, vilat och varit ute och allt hade gått bra! Snacka om att jag är stolt över våra dagisklickare!

Det blev en tidig kväll för Max och Moas del och en lång kväll för min del. Det känns i alla fall så just nu. Är inte riktigt van vid att ha så mycket "ensamtid" på kvällen, båda barnen sov nämligen innan klockan var halv åtta. Men jag ska inte klaga, det är skönt, men det känns lite ovant.

Nu håller vi tummarna för att det går lika bra resten av veckan!

Många kramar!