Det händer saker hela tiden!
Ja, det är verkligen så det känns! Varje dag så är det något nytt som antingen Max eller Moa har lärt sig. För några veckor sen kom Moa körandes på sin Bobbycar och Max på sin. Det var egentligen inget konstigt med det för jag hade hjälpt Max upp på sin eftersom han inte kan själv. När de kom körandes en liten stund senare reagerade jag först inte direkt men såg sen att de hade bytt bil med varandra :-)! Så, tydligen kunde båda två komma både av och på bilarna själva.
Max verkar bli en riktig klätterapa, han försöker förgäves (än så länge) att klättra upp på köksstolarna, han klättrar utan problem upp och sätter sig på ett litet bord som de leker med ibland, han försöker häva sig upp i det låga fönstret i vardagsrummet genom att ta ett ordentligt tag i fönsterkarmen. Om det sedan skulle råka stå en Bobbycar eller en gåvagn intill så tar han hjälp av den och det är inte långt ifrån att han lyckas...
Man märker också nästan dag för dag att de förstår mer och mer av vad man säger. Frågar jag om det är någon som har bajsat så springer Moa (ja, hon springer faktiskt, hon har blivit jätteduktig) bort till toadörren och blir ganska bekymrad om den inte är öppen. De letar även upp bollarna eller Olle (dockan) om man frågar efter dem. Moa vet också att om jag säger att det är dags för pyjamas så är det toaletten som gäller. Det är så skoj att se!
Ikväll när Stoffe höll på att göra Max färdig för sängen så skulle jag försöka fiska upp en febertermometer som Max stoppat ner i "avloppet" på bidén. Jag tog en stekpincett för att försöka få tag i termometern. Moa stod intill och tittade och rätt som det var fick hon bråttom därifrån. Hon gick ut i köket och kom tillbaka med en ballongvisp - hon skulle minsann också hjälpa till! Petar mamma med köksredskapen i bidén så ska hon också! :-)
Det är så härligt att se alla framsteg som de gör de små liven! Jag får bara så ont i magen när jag tänker på att inom en VÄLDIGT snar framtid kanske det inte längre är jag eller Stoffe som kommer att se alla framsteg först, utan det kan lika gärna bli en dagisfröken.... Buhuuuu! Samtidigt som jag ser fram emot (lite i alla fall) att börja jobba så känns det skitjobbigt! Men jag antar att det är så det känns när man än ska börja. Det är väl bara att bita ihop!
Här ska vi in när det är dags för blöjbyte! :-)
När Moa promenerar runt i huset är det inte helt ovanligt att hon jagas av polisen!
Nu kallar soffan på mig!
Ha det gott!
Kram!
Max verkar bli en riktig klätterapa, han försöker förgäves (än så länge) att klättra upp på köksstolarna, han klättrar utan problem upp och sätter sig på ett litet bord som de leker med ibland, han försöker häva sig upp i det låga fönstret i vardagsrummet genom att ta ett ordentligt tag i fönsterkarmen. Om det sedan skulle råka stå en Bobbycar eller en gåvagn intill så tar han hjälp av den och det är inte långt ifrån att han lyckas...
Man märker också nästan dag för dag att de förstår mer och mer av vad man säger. Frågar jag om det är någon som har bajsat så springer Moa (ja, hon springer faktiskt, hon har blivit jätteduktig) bort till toadörren och blir ganska bekymrad om den inte är öppen. De letar även upp bollarna eller Olle (dockan) om man frågar efter dem. Moa vet också att om jag säger att det är dags för pyjamas så är det toaletten som gäller. Det är så skoj att se!
Ikväll när Stoffe höll på att göra Max färdig för sängen så skulle jag försöka fiska upp en febertermometer som Max stoppat ner i "avloppet" på bidén. Jag tog en stekpincett för att försöka få tag i termometern. Moa stod intill och tittade och rätt som det var fick hon bråttom därifrån. Hon gick ut i köket och kom tillbaka med en ballongvisp - hon skulle minsann också hjälpa till! Petar mamma med köksredskapen i bidén så ska hon också! :-)
Det är så härligt att se alla framsteg som de gör de små liven! Jag får bara så ont i magen när jag tänker på att inom en VÄLDIGT snar framtid kanske det inte längre är jag eller Stoffe som kommer att se alla framsteg först, utan det kan lika gärna bli en dagisfröken.... Buhuuuu! Samtidigt som jag ser fram emot (lite i alla fall) att börja jobba så känns det skitjobbigt! Men jag antar att det är så det känns när man än ska börja. Det är väl bara att bita ihop!
Här ska vi in när det är dags för blöjbyte! :-)
När Moa promenerar runt i huset är det inte helt ovanligt att hon jagas av polisen!
Nu kallar soffan på mig!
Ha det gott!
Kram!
Kommentarer
Postat av: pernilla
Vad härligt att höra om alla framsteg, jag blir helt bubblig i magen för jag tänker på att Erik också ska kunna och göra allt det där en dag. Det känns lite overkligt... Och sen är det ju så härliga bilder, deras personligheter växer verkligen fram här på nätet, Moa ser mest sjövild ut med Max har sin lite underfundiga glimt i ögat. Vi längtar också jättejättemycket efter er! Kramar
Trackback
