En stor dag!
I fredags var det en stor dag här hemma. Dagen som vi pratat så mycket om var kommen. Det var dags för Morris att lämna sina högt älskade "mappar" till bebisarna. Han var helt införstådd med det och hade själv berättat om det på förskolan. När vi kom hem och skulle äta lunch packade vi ner alla mappar utom en, den skulle han ha när han vilade middag sen skulle den också packas ner.
Förberett!
Lite fika och brevskrivning och sen....
...var det dags för sista mappen och brevet att packas ner.
Allt klart!
Glada miner!
Sådärja!
Ett paket helt i Morris smak dessutom!
Sedan gav vi oss iväg för att hämta Moa och Max i skolan. Eftersom de slutar tidigare på fredagar, halv ett i stället för ett, blir det ibland lite tight med tiden så det är inte alltid vi hinner med en promenad som de andra dagarna. I fredags var det en sådan dag så vi tog bilen och körde iväg för att hämta dem. Väl hemma var det vilodags för Morris och jag hade en klump i magen (och en i halsen) inför det som skulle hända sen...
Sen gav vi oss ut på en liten promenad bort till brevlådan.
Sen blev det lite lek på lekplatsen innan vi gick hem igen. Moa och Max stannade ute en stund och letade gråsuggor och Morris och jag gick in och lyssnade på musik och dansade.
Hur har det då gått i napplöshetens hus? Hur bra som helst faktiskt! En gång i fredags kväll blev Morris jätteledsen och sa att han ville ha sin mappe och när vi svarade honom att vi inte har någon, att de är hos bebisarna nu så sa han att han ville vara en bebis igen... Det gick över väldigt snabbt och sen har han inte frågat efter den igen. Han har vid ett par tillfällen sagt att "sen, när han blir en bebis, då vill han ha mapparna igen". Han hade lite svårt för att komma till ro i fredags kväll men jag satt och klappade honom en stund och då tog det inte så lång tid innan han somnade och sen sov han gott hela natten. Igår kväll var vi iväg på kalas och väl hemma var han så trött så han somnade utan ett knyst.
Jag är så imponerad av vår lille kille, han har hittills klarat det här hur bra som helst. Och tänka sig, i morse hade bebisarna skickat ett paket som tack för de goda mapparna, är det inte fantastiskt!?
Nu har vi en helt oplanerad söndag framför oss. Eventuellt tar vi en tur till stugan för att kolla så att allt är ok men vi har inte bestämt oss riktigt.
Kram!
Liten Morris!
Att det gått tre år har jag svårt att förstå. Lille bebisen! 
Kan någon trycka på paus ett litet tag?!
Kram!
Idag är det ingen vanlig dag...
...för idag är det Morris födelsedag, hurra hurra hurra!
Vi har firat hela helgen lång och kalasandet som Morris sett fram emot så himla himla mycket blev uppskattat. Han är helnöjd! Nu sover 3-åringen gott och jag sitter och funderar över var de här tre åren blev av...
Morris är en klok, envis, kärleksfull, gosig, tjurig, snäll och rolig liten kille. Fast nu är han ju stor. Säger han. Älskade barn!
För ganska exakt tre år sedan (nästan på minuten faktiskt) fick vi träffa honom för första gången och jag är så oerhört glad och tacksam för honom.
Sluta aldrig stråla, lilla stjärna där!
Kram!
