pillanopuh

Tänk att det idag är 6 månader sen vår finaste lille Morris kom till världen, så efterlängtad och så välkommen! Vilken lycka det är att han är en del av vår familj, världens bästa lillebror!

Han har haft en tand på gång länge och jag trodde för sisådär en tre veckor sen att den skulle bryta igenom när som helst men den har varit seg. Idag, på 6-månadersdagen, kände jag för första gången det vassa lilla risgrynet så nu har det hänt! Det blir lätt att komma ihåg - första tanden på 6-månadersdagen :)!

Sedan hemkomsten från Sälen har vi mest tagit det lugnt här hemma, försöker kurera oss så mycket vi bara kan och sakta men säkert går det framåt tycker jag. Barnen börjar återfå aptiten och det är så skönt att se! Själv går jag runt och mår sisådär men har det inte blivit något av det än så länge så kan det gott vara så tycker jag. Tyvärr verkar det dock som hela gänget som vi var iväg tillsammans med har blivit sjuka... Det är någon enstaka som har klarat sig men inte många. Inkubationstiden verkar vara märkligt lång så jag ska kanske inte känna mig säker än...

Moa och Max leker för fullt här hemma och jag får mig några goa skratt varje dag. Igår till exempel, då kom Moa gåendes med ett foto på mormor, ett gammalt foto ska tilläggas där mormor hade ganska mycket längre hår än vad hon har nu. Moa kom fram till mig och sa "titta här vad jag hittade!". Vi fnissade lite åt det och när hon gick iväg hörde jag henne skratta för sig själv och säga "det är det där roliga kortet när mormor har peruken på sig!".

Jag lyckades också stå obermärkt och lyssna till Max lek en stund igår. Han låg på golvet och det lät ungefär så här: "Hej kompis, hur är läget kompis? Är det bra? Är det du Patrick? Detta är Svampbob Fyrkant!". Tänk er det med Max sätt att prata och dessutom en lite tillsvängd dialekt eftersom det var på lek :).

Ha en skön kväll alla fina!

Kram!