Sjukt men ändå inte!

Tydligen är vi sjuka här hemma, i alla fall jag och Moa, men vi känner oss inte speciellt sjuka och det gör att de dagis- och jobbfria dagarna blir lite långrandiga emellanåt. I eftermiddag ska vi i alla fall träffa mormor som vågar träffa oss en stund trots vår sjuka :-)! Tur att barnen är så tokiga och underhåller mig med sina olika klädslar så det händer något kul om dagarna!


Det är viktigt med keps och yeah-yeah (solglasögon) när man ska cykla!


Lika viktigt för både Moa och Max tydligen!


Är man däremot ute på promenad med shoppingvagnen så är det en något
för liten mössa som gäller.


Moa visar upp sin fina väska som hon har fått av Moster Maria. Det krävdes
bara sisådär 3 månaders betänketid innan hon bestämde sig för att gilla
den och faktiskt börja leka med den. Inte illa!

Igår morse satt Max och Moa i en av sofforna i vardagsrummet och läste böcker. Det var så gulligt så jag fick tårar i ögonen när jag hörde att de läste "Max potta" tillsammans. De gjorde de rörelser som vi brukar göra och de flinade gott när Max säger "DUMMA POTTAN!". På kvällen var det återigen ett "tårar-ögonen-tillfälle". Moa och jag lekte kurragömme, jag gömde mig och Moa letade. Hon var så söt när hon sprang runt och försökte lokalisera mina pip-ljud och knackningar.

Söta härliga ungar, som jag älskar er!

Ha en skön dag!

Kram!

Intresse

Alla har vi olika intressen, visa märks mer än andra. Här hemma har vi ett solklart exempel på ett intresse som märks. Max ÄLSKAR traktorer och andra liknande maskiner! Mest på bild. Lite i verkligheten. Om de är lite på håll. Vem vågar känna på ett livs levande traktordäck liksom? Inte Max i alla fall! I så fall krävs det mycket övertalning, hålla hårt i handen och massor av mod. Men någon gång tror jag att han kommer att våga åka. Hoppas det. Jag kan se framför mig hur stolt han hade varit!


Max är djupt koncentrerad när han bläddrar i sin favorittidning som han fått
av Fadder Linus. (Behöver jag tillägga att det inte är min favorittidning?!)


Kram!

BINGO!

Ikväll när vi åt middag stelnade plötsligt Moa till och sa: "Mamma, Wouioa basha!" (Mamma, Moa bajsa!) och började resa sig i stolen. Hon såg väldigt stressad ut så jag skyndade mig att lyfta ner henne för jag trodde att det var något som gjorde ont. Då sprang hon bort till badrummet och sa: "Öppa, Wouioa basha potta!". Jag öppnade, fick av henne byxor och blöja i ett huj och hon satte sig på pottan. Döm om min förvåning när det började låta i pottan! Efter en liten stund reste en stolt Moa sig upp och pottan var full, nåja halvfull då, med kiss! Att hon har svårt att veta om hon ska kissa eller bajsa spelar ju ingen större roll, bara man hinner till pottan i tid.

Tänk att man som förälder kan bli så stolt över lite kiss i en potta ;-)!

Tro nu inte att blöjans tid är över, nej nej, det kommer att dröja för det är ju inte varje gång hon känner att hon behöver kissa som hon säger till mig. Innan pyjamasen ikväll bytte vi en tung kissblöja igen. Men det är i alla fall ett steg i rätt riktning.



Så här fina (och himlans billiga) IKEA-pottor har vi ställt på badrummet för att Max och Moa själva ska bli intresserade av att använda dem. Kanske det har funkat...

Ikväll har Max fått feber, han hade strax över 39 grader en stund innan det var dags för välling, stackars liten! I morgon blir jag och barnen hemma och om det är samma läge då så är det Stoffes tur att vara hemma på onsdag.

Ha en skön kväll!

Kram!

Hemmadag!

Idag är barnen och jag hemma! Igår eftermiddag ringde de från dagis och sa att Moa inte var som hon brukar. Hon ville inte äta, gick och vilade tidigare än de andra + att hon efter vilan ville ligga på soffan och ta det lugnt och det är inte likt vår lilla Moa! Jag körde och hämtade dem direkt och när vi kom hem kräktes Moa på golvet. Hon blev lite ledsen och tyckte att det var "piii", men det gick över lika snabbt igen. Hon hade lite feber, men det var inget som märktes på henne. Hon åt precis som vanligt igår kväll och hon har sovit gott i natt.

Idag är hon pigg och glad, febern är på strax över 38 grader men hon har inte verkat speciellt påverkad. Vi gick en sväng i förmiddags och var nere i byn och matade ankorna. Barnen tycker verkligen att det är kul, speciellt Max! Han hörs nog i halva Tyringe när han ger ankorna bröd för han tjuter av skratt för varje brödbit de tar :-)! När vi kom hem var det dags för lunch men ingen av dem var speciellt intresserade. Efter att de hade petat i sig lite mat gick Moa och hämtade napp, nalle och snutte och satte sig i soffan för att titta på Byggare Bob och Max gjorde samma sak. Jag tänkte passa på att bädda rent innan de skulle lägga sig och vila och när jag var klar med det och kom in till dem så satt Moa och sov i soffan, lillsnuttan! Lite påverkad av febern var hon nog allt! Hon blev vråltokig när jag gick in med henne till sängen, men efter två minuter sov hon gott igen. Hoppas att hon piggar på sig igen nu så det inte blir något långvarigt.

Jag har ingen kamera hemma idag, mamma har lånat en med sig till Sardinien och Stoffe har sin med sig på jobbet, så därför kan jag inte bjuda er på några färska bilder. Men i stället blir det en lite nostalgi med bilder från september förra året och året innan dess.


Kusinmys i Florröd, september 2007!


Bus-Moa och Bus-Max, september 2007.


Kusin Hanna och liten Max, september 2006. Det är så mycket mys i den
här bilden så jag blir varm i kroppen när jag tittar på den!


Lillstumpan har precis fått mat, september 2006.

Ha en riktigt trevlig helg!

Många kramar!


Dagarna går!

Läget är väl ungefär som rubriken säger, man kan summera allt med att dagarna går. Ibland lite för sakta men alltför ofta alldeles för fort. Vi har hunnit jobba fyra veckor efter semestern och är nu inne på den femte. Än så länge inga dagisbaciller som har bitit på varken oss eller barnen, peppar peppar!!

Moa har haft lite av en otursdag idag sen vi kom hem från dagis. Först ramlade hon ner från TrippTrapp-stolen när vi hade ätit mat med huvudet först rakt ner i golvet. Dock verkade hon inte slå sig så mycket, det blev ett litet märke i hårfästet men det var allt. Sen var vi på lekplatsen med mormor. På vägen hem hade Moa lite bråttom över gatan. Hon ramlade platt framåt, hann ta för sig med händerna men ändå dunkade hon huvudet i asfalten så det sa PANG!! Den här gången gick det inte lika bra, det blev ett stort märke i pannan och senare kom det även lite näsblod. Stackars lilla Moa!

Helgen som gick var Stoffe och jag barnlediga, vi var bjudna på kräftskiva och barnen var hos farmor och Conny. Där hade de haft det hur mysigt som helst verkade det som och Moa ville helst inte släppa taget om farmor när det var dags att säga hejdå. Kräftskivan var väldigt trevlig, god mat och trevligt sällskap!

Häromdagen när jag skulle ta några bilder på barnen frågade jag dem om de kunde skratta lite när jag fotograferade. Det här är resultatet:





Jag tror att jag låter bli att be dem skratta nästa gång...

Trevlig tisdagskväll!

Kram!

RSS 2.0